Första blombuketten i svartvitt

Jag smyger till sovrummet för att se om han har somnat,

och visst hade han det, fast fel han.

Den lilla ligger i sin säng med stora ögon,

och försöker ta in allt det färgglada som dinglar ovanför honom.

Den andra snusar sött i sin säng,

och båda verkar rätt så nöjda.

Lillpyret har fått sin första blombukett av mina härliga kollegor,

och jag försöker för miljonte gången landa i tanken att det är verklighet.

Att han finns här hos oss,

och att jag varje morgon får omsluta honom i min famn,

och snusa honom i nacken.

Jag får möta hans nyfikna blick,

och inspireras av hans lugn och tålamod.

Hans namnsdag firade vi ute på paradisön,

och han somnade till havets vaggvisa.

Jag tror vi båda behövde höra ljudet av en båtmotor.

och känna havsvinden i ansiktet.

Jag tänker att jag skall fota mera,

nu när jag har tid (eller jag tror mig ha tid). 

Fast tiden springer bara iväg.

Och jag kommer på mig själv att fastna i hur det var för två veckor sedan,

då sov han sisåhär,

och glömmer någonstans bort att han växer för varje dag som går,

och att det som var rutin igår,

är glömska idag.