Onsdag

Jag börjar sakta men säkert röra mig utanför boxen,

och prövar att uppleva nya erfarenheter,
tillsammans med pyret utanför hemmets trygga vrå.

Vi far in till stan för lunch med några fina
och vi promenerar genom snöstormen i gatulampornas sken till grannen för födelsedagsfika,
eller kollegan som bor några gator längre bort,
för ett glas rött och fredagsmys.

Och mitt hjärta bubblar av stolthet,

då han går från famn till famn,

och tittar på den person som glatt pratar med honom,

med sina stora nyfikna och varma ögon.

Sedan vänder han blicken och tittar runt i rummet,

tills hans ögon fastnar i mina.

Han hör sin mamma prata där någonstans på andra sidan bordet,

och bidrar han också med ett huuiii,

innan han spricker upp i ett leende.
Kanske somnar han en stund i denna främlings famn,
som i framtiden blir mer som en vän,
att leka och umgås med.

När han hade somnat i sin säng,

inbäddad i hans mustigt blå påslakanset med de två björnarna på,

som hans pappas valde ut när pyret fortfarande var i magen,

då vi gick omkring som två förvirrade ena,  i det stora varuhuset,

och försökte klura ut vad en liten nyfödd människa behöver,

värmde jag mjölk i en kastrull för att njuta av en kopp varm choklad.
Med de skedarna som är fyllda med mintchoklad,

för att röras om med i varm mjölk.

Klockan var strax över sju, en vardagskväll,

och jag tände några ljus för att sedan krypa upp i soffan,

med katten Gustav som täcke,

och lyssnade på stillheten några sekunder,

innan jag satte på ett avsnitt av The Crown,

Och jag var tvungen att pausa plötsligt,

då en överväldigande känsla stormade in i mig,

en känsla av tidlös rikedom.