Åtta grader och täta moln hägrade på midsommarmorgonen,
och vi beslutade oss för att hålla oss på land,
istället för den planerade turen till paradisön.
Att det senare blev 18 grader,
och vi åt första middagen utomhus,
vart en lyckoträff ändå.
Jag hoppade på cykeln och vinglade längs vår grusväg,
för att fylla cykelkorgen med sommarblomster.
Känslan är speciell,
och nästan oförklarlig, när jag trampar mig fram efter vägen,
inbäddad i sommarens famn.
Den andra började bygga bänkar till rummet innan bastun,
och jag och Lillpyret vattnade gurkorna, syrenen och äppelträdet.
Vi kollade till squashen under fiberduken,
och grävde fram midsommarpotatisen, odlad i hink,
som inte blev större än min tumme.
Jag skuttade in i skogen och plockade lite mer blommor,
och satte en bakom örat på en ivrig gosse,
som skrattade förtjust när han fick alla blommorna i famnen.
Dagen avslutades med en rykande bastu,
och en kall på trappen med havet som underhållning.
