Feber

Febern kom som en storm.

Inte mycket, 

men tillräckligt för att kroppen skall kännas som cement,

men inte nog för att jag utslagen ligger och sover hela dagarna,

tills den är borta.

Nog för att inte vistas bland andra, och smittas.

Ro i kroppen får jag inte riktigt,

men orkar ingenting mera än att vila.

Den andra arbetar såklart,

ingen som är här och tycker synd om mig.

Mer än jag vill säga.

Hungrig, fast ändå inte hungrig,

tänkte på gårdagens middag som bestod av yoghurt och kaksmulor ( crunchy),

och choklad.

Så jag drog på det närmaste par jeans jag fann,

sköljde ner några feber nedsättande tabletter,

och for och hämta mat istället - färdiglagad.

Även jag fastnade för ett krispigt äpple,

en vit sådan.

Jag sätter lurarna i öronen,

blundar och lyssnar om vackert väder,

och att man ibland inte vill annat än sitta kvar fast regnet öser ner.

Det piggar upp mig lite,

får mig på bättre tankar för en stund,

än de där gråa trista som bara har kritiska synvinklar på allt.

Jag byter till nästa låt, 

sol, vind och vatten är det bästa som jag vet,

och så kliar jag lilla tigern medan han spinner högt.

Bara vi två hemma nu,

vi torde nog klara oss.