Spelar som ingen roll hur länge jag sover,
vilken tid på dygnet eller om jag stiger upp med tuppen,
eller lagomt till brunchen.
Tröttheten hänger sig envist kvar,
och jag tröstar mig med att jag är väl ändå inte den enda?
Med ett humör som inte riktigt visar sig från den bästa sidan,
har helgen fått bestå av frisk luft, frisk luft och sol,
för att någonstans klura ut vad som tynger.
Packade en ryggsäck med lite tomatsoppa och smörgås,
och begav mig ut i naturen,
där jag slog mig ner på en solig plats och såg de sista solstrålarna kämpa bakom träden.
Ensam,
satt jag där, med mina tankar och funderingar,
och även fast träden och naturen inte svarade mig,
så inbillar jag mig ändå att de faktiskt lyssnade.
Medicin för själen.
Och frustationen över bristen på att få fota är daglligen närvarande.
Trots att jag har mängder med fina bilder,
från min och namntvillingens fotoshoots,
känner jag mig ändå inte nöjd.
Men så bara testade jag sådär igårkväll,
timmer efter timme,
och helt plötsligt hade kvälls nyheterna redan varit,
och jag som hade så många bilder kvar att pyssla med.
Hoppas att ni får en fin start på veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar