Senaste månaderna har varit något utöver det vanliga,
då dagarna mestadels speglat stress, frustration och trötthet.
Men i fredags kändes det som att det kanske vänder,
att det faktiskt bara kan bli bättre.
Jag har tur som som får följa med till fantastiska platser,
med fantastisk sällskap i vacker natur.
Att vara ute i skog och mark,
är balsam för min själ,
speciellt när kroppen försiktigt försöker säga Stopp,
och orken kanske nästan är slut.
Då finns det nog ingen bättre medicin,
än att få somna till en sprakande brasa,
att ha någon när och kär med sig,
utan att egentligen behöva säga så mycket,
utan mest bara vara.
Att få titta på allt fint som finns omkring en,
och framför allt släppa den moderna vardagen,
och slänga klockan i sjön.
Idag sken solen,
och jag bar mig iväg ut på isen med lånade skidor,
och fint sällskap.
Trots att termometern visade -15 ,
stannade vi vid den lilla stugan,
och lutade oss mot väggen en liten stund för en kaffetår eller två.
Och det bästa av allt,
att det är bara början på en fantastisk säsong här uppe i Norr.
Fortsatt fin söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar