Veckor har gått,
då jag konstant varit trött, trött och evigt trött.
Inte alls på topp, utan mer sådär grå,
jämnt och ständigt.
Och sedan kom febern med det,
någon dag sådär,
och jag knapprade piller i vanlig ordning,
så fort kroppen tröttsamt börjar pipa.
Och sedan fick det vara bra bestämde jag,
och någon riktig vila vart det nog aldrig.
Och att försöka springa ifrån en trött kropp,
det är nog dömt att misslyckas,
och även jag fick snällt bädda ner mig igen,
efter att ignorerat alla dessa tecken,
svullen hals, feber, huvudvärk,
~ allt det där som betyder Stopp och hopp i säng.
Så det är det som händer,
vila, vila, vila,
och vara tyst,
med den gamla sjalen omlindad runt en öm och känslig hals.
Ack så trist det är,
och tur i kråksången är,
att jag orkar inte göra så mycket mer än att vila.
Och vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar