.

Min lilla gosse sitter i sin gåstol och flinar ivrigt mot mig,

där jag sitter vid köksbordet.

Hans två små tänder glimtar fram ibland,

 och jag fnittrar till,

 ~ har väl aldrig sett så söta tänder förut. 

Jag, med pyrets blick i ryggen, reser mig för att se till mina små frön,

som är utplacerade på fönsterbrädena lite varstans i huset.

Jag väntar ivrigt på minsta lilla tecken om liv,

och ler brett när jag ser att gurkörten börjat gro.

Jag väntar på mina knölar,

som förhoppningsvis skall växa sig till stora praktfulla dahlior.

Potatisen får även den trängas på fönsterbrädena för att groddas,

~ tänk om vi har egen potatis till midsommar.

Jag passade även på när olivträdet var nedsatt i pris,

att faktiskt ta med ett hem,

något jag suktat efter länge.

Kanske att vi har egna oliver till sommarens Dry martini.

Jag och grannen var på en föreläsning om träd och buskar till trädgården,

för någon vecka sedan.

Och aldrig kunde jag väl tro att denna lust till odling,

skulle blomma ut där och då,

i fullaste prakt.

Tålamod säger jag till mig själv,

en trädgård kräver tid och tanke,

och att vara en som betraktar en sommar kan nog vara bra...