Jag tar på mig den andras hörlurar,
de av det lyxigare slaget, som jag egentligen kanske inte har förtroende att få låna,
men ändå sitter de på mitt huvud,
medan jag ropar ~ hej då,
till den andra som beger sig mot nattskiftet.
Och jag försvinner bort,
i någonting annat, där tiden faktiskt inte står still,
utan snarare flyger fram.
Och jag inser att det är dags att börja packa ihop,
men, en liten stund till..
Och så tänder jag mina ljus,
och hör låt efter låt på inspirerande listan.
Försöker suga åt mig så mycket som möjligt,
av denna söndags sista timmar.
Tänk att vi kom oss iväg jalla fall på en joggingtur,
trots den där krampande muskeln.
Värktabletterna gjorde sitt,
och såklart ville jag ut, i våren.
Och sedan tände jag grillen och la några bitar lax på,
och lite blomkålsmos till det,
så hade vi en god och lyxig söndagsmiddag.
Och jag planerar lite,
medan jag nynnar i takt med sången.
Och kan inte direkt klaga,
när jag sjunker ner djupare i stolen,
och känner att det är en magisk söndag,
även denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar