De där påskdagarna svischade ju såklart förbi,
och den där rödaktiga tonen på näsan,
är nästan det ändå som fortfarande skvallrar om fantastiska dagar,
fast även den börjar tyna bort.
Vi besökte den finska timmerstugan,
och bosatte oss mestatiden utomhus såklart,
i gassande sol och champangen på kylning.
Att någonting som en klocka existerande,
märkte vi inte av, utan levde mer efter ljuset.
Och det slår mig igen,
vilken lycka det är att få vistas på dessa underbara platser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar