Onsdag

Semestern gick mot sitt slut,

och det var nog den konstigaste semestern jag någonsin haft.

De sömnlösa nätterna, på grund av den bråkande ryggen,

resulterar i att jag orkar ingenting.

Jag tar varje tillfälle i akt att vila.

Så himla trist, men nödvändigt inför vad som komma skall..

Siffrorna på vågen ökar,

om än i något lägre takt än tidigare.

Jag längtar efter att få tillbaka min kropp,

att kunna gå en rask promenad och känna den fysiska kapaciteten,

utan att sedan ha ont i hela kroppen,

med en rygg som änmer beklagar sig.

Magen växer och mår,

och pyret där inne likaså.

Det bästa verkar vara morgongymnastik mitt i natta,

eller sådär precis när visan visar strax över 06.00.

Då är de full rulle och jag stryker över magen,

med hopp om att knådden där inne skall lugna sig en aning,

men icke.

Det är bara att sätta sig upp på sängkanten och vänta.

Vänta och vänta.

Och sedan snabbt som ögat lägga sig tillrätta,

och försöka somna om.

Vi längtar efter dig nu, och du får mycket mycket gärna göra entré,

~ snarast möjliga. 

Deal?