Så går vi in v.40.
Jag har varit redo sen v.36,
och tänkte någonstans att pyret skulle ha gjort entré liksom nu.
Jag tar mig ut i skogen,
fantastisk sköna 13 grader ute,
och jag kan röra på mig utan att svettas bort.
Jag kliver med raska kliv bland stenar och mossa,
färgsprakande löv och viskande träd.
Jag vet inte om den kuperade promenaden bidrar till än skönare sömn,
där i magen,
eller om den kanske väcker lusten att komma ut.
Och jag som tänkte där i slutet av juni
när jag ramlade in innanför tröskeln,
och det var varmt, svettigt och flåsigt,
att kan det bli så mycket mera av det goda?.
Ska magen verkligen växa så mycket mer,
eller kanske ryms knådden i den som redan är?.
Det är tur att man inte kan se in i framtiden.
Jag saknar skogen och havet,
och det gjorde själen verkligen gott denna flåsande skogspromenad.
~ korta, men ändock.
Där jag fick uppleva alla dessa sprakande färger,
och ljuvliga dofter.
Hösten ger verkligen krispig energi.
Jag tänker mig kanske lite bärplockning,
eller många luncher som tillagas utomhus framöver.
~planera ingenting är de råd jag får,
utan ta varje dag som den kommer.
Lite det jag har gjort senaste 9 månaderna...
Dan tror att han blir morbror i helgen :-)
SvaraRaderaDet låter ju helt fantastisk ! Jag hoppas han har rätt :))
SvaraRadera