2017

Jag vaknar av ett mysigt pladdrande,

kombinerat med ivrigt sprattlande ben och viftande armar.

Jag möter ett ansikte som spricker upp i ett leende,

och hans ben och armar tycks röra sig i små skutt.

Jag är trött när jag stryker honom över pannan och ner mot kinden,

ler jag också såklart, och viskar godmorgon.

Han väntar på att få komma upp,

och jag omsluter honom i min famn och snusar honom i nacken.
Min trötthet glider långsamt bort,
in bland skuggorna och ljuset tar över.

Vi går ut från sovrummet och tassar in i vardagsrummet,

där vi ställer oss vid altandörren och blickar ut.

Ut över skogen som trängs vid tomtgränsen,
ut över isen som bäddat in havet,

ut över den vassbeklädda kanten, som mynnar ut i havsisen,

ut över de magra björkarna som svajar blygt i vinden.

Ut över vår snötäckta gräsmatta och tomt.

December gick fort,

då vi packade ned vårt bohag och flyttade till vårt hus inom några veckor.

Första natten här, i vårt hem,

låg jag länge och lyssnade på min sons andetag,

på den vyshande vinden utanför,

och husets tysta rörelser.

Jag översköljdes av en enorm tacksamhet,

för livet, för oss och för framtiden.

Att jag får befinna mig i detta rus av glädje, rikedom och kärlek,

~ varje dag.

Vi dansar jag och pyret, 
 mellan rummen.

Han försöker hänga med att titta på allt som kommer i vår väg,

men blir trött och vilar huvudet mot min axel.

Jag sjunger om trollmor och hennes elva små troll och närmar mig hans säng,

där jag sakta lägger ned honom och stryker honom över pannan och ned mot kinden.

Han tittar upp med sömndruckna ögon rakt in i mitt hjärta,

och vänder sedan på huvudet och omsluts av John Blund.

Jag står kvar en stund i detta nuet innan jag slänger ett öga ut genom fönstret,

på den vackra naturen,

och jag översköljs av en våg av tacksamhet.

Hej du 2017,

vilket start vi fick ,
och vilket år vi har framför oss.