16 mars, 2017

fredag



För någon dag sedan var dagen mer grå,
än sådär mjukt baddande rosa.
Lillpyret var inte heller på sitt bästa humör,
vilket senare visade sig berodde på ett hårstrå i ögat,
och världen runt omkring utanför våra fönster var inbäddad i ett grått tjockt täcke.
Hårstrået hittades, och min lilla gosse sprack upp i ett leende igen,
och berättade massor av viktiga saker för sin mamma,
som mest skyndade på här hemma,
för att hinna med det ena och det andra,
som det absolut inte var någon prioritet på.

När den andra kom innanför dörren stod jag redo i skidkläderna,
och skyndade ut för att valla skidorna,
och ännu fortare begav jag mig ut på isen,
innan den där rösten inom mig vann,
och övertalade mig att stanna inne.




Frisk luft är och har alltid varit, den bästa medicinen för mig,
när det där gråa molnet vägrar vika från min sida.
Och ännu bättre blir det när jag dessutom fysiskt får slita,
och riktigt ta i allt vad jag orkar.

Och det behövdes inte så mycket mer än så,
än några svettiga kilometer här ute på isen,
och det gråa molnet lättade,
för att sedan utplånas helt på vägen tillbaka.

Och jag skuttade in, 
varm, andfådd och mer i nuet.
Mötte helhjärtat min leende son,
och den andra.




Efter att lillpyret hoppat i säng,
tog jag en varm dusch,
och passade på att ha lite hemmaspa,
med peeling, hårinpackning och lyxigt doftande lotion,
som jag fick i trettioårspresent.
Och sedan ingenting mer än soffläge resten av kvällen,
med tända ljus förstås.

Idag vräker snön ned här uppe i Norr,
och jag ser framemot den första sovstunden här hemma,
då jag kan gå ut och skotta gården.
För att sedan gå in och koka två koppar kaffe,
och samspråka vid bordet medan pyret äter aprikosmums,
och jag dricker kaffe.
En start på denna fredag och helg,
helt i mitt tycke och smak.


Önskar er en fin helg.







1 kommentar:

  1. På översta bilden tycker jag nästan han är lite lik Emanuel ☺

    SvaraRadera