De många rosorna som jag fick med mig,
har stått raka i ryggen flera dagar.
De slår inte ut, men verkar ändå levande.
Jag klippte dem och tog fram vasen,
den där så jäkla speciella vasen som var en julklapp från världens bästa svärmor.
Det har som blivit ett behov på något vis,
att omges med så mycket ting som möjligt som skvallrar om henne.
De är vackra de där rosorna.
Där de står i vasen, på hundraåriga bordet.
Tillsammans med tonvis av tända ljus,
kaffe doften som sticker i näsan,
morgon tidningen,
två spinnande katter,
och ett blåsigt intryck från vädret där ute på andra sidan fönstret.
Det är mysmorgon här med andra ord.och här stannar jag, och granen.
Sen blir det att dofta ginger, och försöka göra något med alla resterna från julbordet,
och ja,
jag måste slå upp böckerna också,
men kanske bara idag, bara idag,
att jag ändå kan få ha lite jullov ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar