.

Dagarna flyter ihop.

Det vi gjorde igår, känns som flera veckor sedan,

och jag kommer knappt ihåg.

Planerna för morgondagen blir oftast genomförda dagen efter imorgon,

eller dagen efter, dagen efter imorgon.

Vi lär oss mer och mer,

att det här med att planera och passa tider,

kräver planering inför planeringen.

Jag börjar komma in i den takten,

att det spelar inte så stor roll egentligen hur det blir.

Det viktiga är harmonin,

och nuet.

Och jag fotar lillpyret.

Massor, varje dag.

Mestadels med mobilen förståss,

då den alltsom oftast är nära.

Men även med kameran,

som väckts försiktigt från dess sömn,

och att fota kan vara så roligt.

Och att det alltid blir bra med en modell som denna,

älskade barn.

Jag befinner mig mellan baby blues och baby lycka.

Mellan tårar som rinner av lycka men även av någonting annat oförklarligt.

Den andra läser om baby blues,

högt medan jag snusar lillpyret i nacken.

Och jag känner någonstans att det går att vända,

att jag kommer för varje dag som går,

andas i takt med mig själv igen,

med min lille gosse och med livet här och nu.

Men också att det är helt okej,

att inte alltid vara på topp,