Promenad genom skogen

Idag har vi promenerat genom skogen till en av de många som står mig nära.

Hon bjöd på pastasallad, den godaste på länge, och vi bara var.

Där och då.

Lillpyret sov gott ute på altanen, i den friska luften.

På vägen hem däremot ville han göra allt annat än att just sova,
och passade på att träna lungorna ordentligt.

Jag tänker på det engagemang, omtanke och kärlek jag fått från mina nära,

redan när lillpyret endast var ett litet frö där i magen.

Av de som jag inte är bunden till genetisk,

utan är sammansvetsade med på många andra sätt, och är en del av min familj.

Min stora familj som är som ett pärlhalsband, där varje en är unik på sitt sätt.

Och jag blir verkligen glad i hjärtat,

när jag påminns om hur de alltid funnits där,

och alltid kommer att finnas där för mig,

Och nu även för min son.

Hur de välkomnat honom till världen,

med kärlek, omtanke och engagemang.

Det är verkligen rikedom om något.

Det spelar som ingen roll egentligen hur man är knuten till varandra,

utan hur relationen är uppbyggd.

Nu är det någon som håller på att vakna,

äntligen blir det pusskalas.