31 juli, 2017

.




På min dagliga morgonrunda,
när lillpyret tog sin förmiddagslur,
tittade jag till mina odlingar och såg till min förtjusning att dahliorna är på gång.
Jag placerade den i min loppisfyndade hink,
bakom bastun som vi hips vips började måla fasaden på,
och så fint det blir.







De varma och soliga dagarna gör verkligen sitt,
och det börjar bli riktigt trångt i mina pallkragar.
Har redan skördat flera gigantiska squash,
grönkål, rädisa, spenat (som hänger utanför kanten) och sallad.
Och midsommarpotatis vart det till slut,
dock fyra veckor efter önskad skörd,
men ack så god den var.





Allting är i lite slowmotion,
och jag är stolt över mig själv att jag sakta men säkert drar ned på tempot,
och rycker oftare på axlarna åt det jag inte hinner,
eller kanske egentligen inte orkar ta tag i,
utan stannar upp istället och kramar lillpyret en extra gång.
Vi har ju semester nu,
som den andra påminner mig om,
och så värmer vi upp bastun och tittar på havet,
och jag lägger mig extra tidigt,
bara för att.
Och så får vi upptäcka världen igen,
tillsammans med våran gosse.
Mindfulness om nått.