Salta så mycket tills det känns för mycket och salta då lite till

Jag njuter av min ensamma vecka,

då den andra arbetar eftermiddag och jag får den där välbehövliga egna tiden.

Det behövs nu, då tankarna flyger kors och tvärs,

och misslyckas hela tiden med att landa.

Jag lyssnar på musik,

och dansar i köket,

medan jag saltar rödingen.

~ salta tills det känns som att du saltat för mycket,

och salta då lite till,

är det recept jag följer när jag saltar.

Det här med salt och jag,

men faktiskt så lyckades jag hyfsat idag,

förutom den salta gräslökssåsen,

så vart middagen helt perfekt .

Mullrande himmel

Idag regnade det.

Katten Gustav och Zimba låg ute i varsin stol,

på vardera sidan om bordet ute på balkongen,

och spanade på fåglarna där vid hängrännan.

De bråkar de där pipande sakerna tycker katterna,

och skäller på dem när de skuttar omkring,

på säkert avstånd ifrån två munnar fyllda med vassa tänder.

Och så öppnades himlen och ett skyfall damp ner,

Zimba som inte tycker om att bli blöt om fötterna,

ilade in,

men Gustav låg tryggt kvar.

Matte var den som vart orolig när himlen muttrade,

och gav ifrån sig ett vrål,

då fick minsann även pantern snällt komma in.

Midsommar på fredag,

och dagens ljus varar natten lång här uppe i Norr.

Det känns som att sommaren går bredvid mig,

långt borta.

Att jag står vid ett fönster och tittar ut,

och där borta går sommaren, dit jag inte kan nå.

Jag kan bara se den, inte känna den.

Fastän jag dagligen känner den ljuva sommardoften,

och känner vinden i mitt hår.

Kanske att jag måste tillbringa mer tid utomhus,

efter arbetsdagen slut,

och picknicka vid stranden,

såsom vi gjorde igår mitt bland ivriga myggor,

och kanske att jag måste hoppa i vattnet,

och väckas till liv, mitt i sommaren.

Tankar och planer

Vi har verkligen blivit théälskare,

jag och den andra.

En ny passion kanske, som vi för en gångs skull delar.

Det smakar bra med en kopp en dag som denna,

när orken börjar krypa tillbaka.

Och jag stryker med handen över bordet,

1938 är det tillverkat, för hand, av någon i släkten.

I snart två år har vi bott här,

och fortfarande fattas det tavlor, den där vardagsrums mattan,

lampa i sovrummet,

~ ja, lite här och lite där.

Kanske dags att färdigställa detta hem, 

innan vi beger oss mot nästa...

Tappade fokus för ett ögonblick, och fick bädda ner mig,

och kurera.

Men nu får det vara nog.

Och balkongen,

dit vi skall införskaffa trall,

och jag skall få två hemma snickrade odlingslådor att odla i.

Förra våren var slantarna knappa, och det här med att odla,

fick helt enkelt vänta, förutom några örtkryddor till matlagningen.

Men nu blir det minsann både tomater,

och sallad.

Och inte bara här, utan skall frakta över väg och hav,

tomatplantor till paradisön,

och de ska bara växa och trivas där på ostliga sidan,

där vinden piner och havet slår mot strand.

För det är där jag först tittar,

när jag vaknar till havets brus.

Tankar, planering och kurera,

det fick det bli idag.

Och imorgon tar vi fredag.

Av det lyxigare slaget

Jag  tar på mig den andras hörlurar,

de av det lyxigare slaget, som jag egentligen kanske inte har förtroende att få låna,

men ändå sitter de på mitt huvud,

medan jag ropar ~ hej då,

till den andra som beger sig mot nattskiftet.

Och jag försvinner bort,

i någonting annat, där tiden faktiskt inte står still,

utan snarare flyger fram.

Och jag inser att det är dags att börja packa ihop,

men, en liten stund till..

Och så tänder jag mina ljus,

och hör låt efter låt på inspirerande listan.

Försöker suga åt mig så mycket som möjligt,

av denna söndags sista timmar.

Tänk att vi kom oss iväg jalla fall på en joggingtur,

trots den där krampande muskeln.

Värktabletterna gjorde sitt,

och såklart ville jag ut, i våren.

Och sedan tände jag grillen och la några bitar lax på,

och lite blomkålsmos till det,

så hade vi en god och lyxig söndagsmiddag.

Och jag planerar lite,

medan jag nynnar i takt med sången.

Och kan inte direkt klaga,

när jag sjunker ner djupare i stolen,

och känner att det är en magisk söndag,

även denna gång.

Våren anas i luften,

och det fastnar lera under mina skor när jag går mot bostaden.

Energi och spirande känsla i kroppen,

fast ändå så trött och ynklig på något vis.

Konstrasterna är nästan densamma som när lilla tigern vart sjuk,

och fick ha tratt dagarna i ända.

Men så snart tratten åkte av, vart det en annan katt.

Även fast veckorna är mestadels måndag-fredag,

då dagarna flyger fram och alarmet hinner knappt ringa,

innan det blivit kväll igen,

så ryms det många tankar, känslor och intryck där emellan.

Kanske för att en resa snart stundar,

som jag ständigt längtar efter helg och ledigt.

Och snart är det helg, igen,

och fanken om jag inte skall ta och premiärgrilla i vårsolen.

Ha en fin onsdag!

Sköna måndag

Måndag måndag måndag,

kunde inte starta bättre än morgonens promenad mot bussen,

i solen strålar och glittrande vita gräsmattor,

täckta med ett täcke av frost.

Att sedan knyta på sig de rosa springskorna,

och ta den där joggingrundan med den andra,

och andas frisk krispig luft,

späder på den där lyckokänslan.

Jag förvånas över att jag faktisk känner mig pigg,

och inte alls måndagstrött.

Inbäddat

Så var båten uppdragen igen,

och den sista natten ute på paradisön är förbi,

för denna gång.

Blomman i det gamla aggregatet,

stod där rak bland gula löv, och vissna blad,

en påminelse om den tid som varit,

men även den som kommit.
Förberedelser har börjat,

tänkte jag mitt i kaffet,

då löven ömt bäddar in ön,

och bildar ett skyddande täcke inför den kalla vintern.

Kanske att jag också behöver bäddas in,

med något sorternas täcke,

för att spara på energin så den räcker hela vintern lång.
Ljuset drar sig längre bort,
och påminner mig redan tidigt under morgonkaffet,
att snart regerar mörkret,
dygnet runt.

Someone

Tidigt imorse,
snörde jag på mig jogginsskorna och gick ut i friska luften.
Sömnen dröjde sig envist kvar i kroppen,
men fötterna var raska och pigga.
Regnet låg i luften och skogens doft stack i näsan,
jag tog djupa friska andetag,
och andades allt detta allt.
Jag mötte ingen på vägen,
endast jag och mina tankar som rast promenerade.
Men ändock, 
var jag inte ensam.

Jag sitter med kaffekoppen i handen,
den som är köpt i finland och är vit och blå randig.
Passade på igår,
då vi samlades några åt fikade kladdkake-muffins,
och drack kaffe,
att faktiskt fota de där små.
Om än någon bild,
så alltid någon bild,
att pyssla med, 
nu när jag är i denna skaparanda,
och kan sitta timtals.
Ibland blir det bra, ibland raderar jag alltihopa, 
men det gör faktiskt inget, 
det är själva skapandet som är viktigt.
Det är det jag behöver.

En liten vindpust..

Den andra frågar,

om jag tröttnat på att blogga.

Att det var så länge sedan sist,

något avtryck publicerades här.

Och nej, det har jag inte,

tröttnat på att blogga alltså.

Men jag gör annat istället,

och tanken på att sitta framför datorn lockar inte.

Istället sitter jag gärna vid det där bordet,

som vi byggde av drivved och några plankor.

Maffigt som få,

och helt klart en egen utstrålning,

med lite pynt ovanpå. 

Så jag tänkte nog fortsätta med det,

och skålar för sommaren och dess fina stunder.

Kanske att vi tar oss dit till hamen idag,

och avnjuter en fantastisk middag av färsk fisk,

medan måsarna skriker,

 och havet viskar.

Ta hand om er, vi hörs snart igen.

Väntan

Vi har kommit in i Juli,

sommarmånaden.

Var tvungen titta på almanackan en extra gång,

för att verkligen förstå att vi redan är i Juli.

Äntligen fick jag med mig en bukett med hundkex hem,

som jag tänkt plocka hur länge som helst,

men  på något sätt väntat på att jag skall göra det.

Och då fick jag en sådandär att nu är det sommar känsla,

och tänkte att jag nog måste försöka finna på nytt,

vad sommar är för mig.

Väntan.

Krukorna väntar på att någon skall plantera blommor i dem.

Det var nyss tycker jag,

som jag satt där ute och planerade vad som skulle sättas ner i jord.

Tomater, sallad, lavendel, jordgubbar,

- härligt växande skulle det bli.

Men har bara kommit halvvägs.

Jag väntar på att jag skall snöra mig på cykeln och fara och hälsa på,

en massa sådana inspirerande och fina människor.

Jag väntar på att vi skall bege oss mot stranden och göra en kvällsbrasa,

eller fara iväg med cyklarna på en liten picknick,

och dricka rosé vid vattnet.

Jag väntar på att jag skall hitta ett mysigt cafe,

och dricka en massa kaffe och inte göra mera.

Väntar på att snöra på mig joggingskorna igen,

och fara på en joggingtur med den andra,

känna den sommarvinden i mitt hår,

och återigen förundras över att endast behöva ha korta shorts och linne.

Väntar på inspiration till att laga krispig sommarmat,

och till att låna böcker för härlig sommarläsning.

Och lilla pantern väntar,

på att matte ska klia lite extra bakom örat,

eller kanske finna ro.

Att mindre tänka och mera göra,

istället för att smida fina planer och låsa in dem i en kista.

Att istället bara njuta av sommaren,

även fast den inte riktigt är här ännu,

men värmen verkar dock vara på väg,

- äntligen.

Att inte låta sommaren bara springa förbi,

utan faktiskt sällskapa den.

Och nu tänker jag att jag har väntat färdigt,

att jag och sommaren skall hålla varandra i handen.

Varje dag.

Fin Tisdag till er.

I can do magic

I can do magic.

Och jag tänker fortsätta trolla,

för under studietiden,

om någonsin,

vet jag att jag kan uppnå precis vad jag vill.

Men först en liten resa som börjar i de djupaste dalaskogarna,

ett besök jag verkligen ser fram emot.

Jag hoppas jag hinner uppdatera och säga Hej till er under resans gång,

annars  hörs igen när jag är tillbaka om ungefär 10 dagar.

Ta hand om varandra, och-

Välkommen Juni!
~ à bientôt.

Härliga fredag

I vanlig ordning har jag ett hektiskt schema idag,

så att asfalten låg blöt där utanför fönstret och dynorna på stolarna ute balkongen likaså,

gjorde inte alls så mycket.

Känns som att jag bestigit världens högsta berg nästan,

inte fysiskt men på något sätt ändå.

Saker och ting har gott så fort,

att jag inte hunnit reflektera.

Får hoppas att jag hinner ikapp under min resa,

och att jag kan vara här och nu igen.

Och så var det så tyst på morgonen,

ingen Katten Gustav som kom och väckte mig,

för att beordra frukost ögonaböj.

¨Fick fundera länge innan jag kom på att de båda pälsbollarna har semestern

och nu mera hoppar på stenar  med känsliga tassar,

 rullar runt i växtligheten  och på bryggan,

och ligger på lur i det högra gräset.

Precis som en liten panter och tiger ska göra.

Så jag tänkte nog,

att jag börjar med kaffe i vanlig ordning.

Och sedan får vi se planerna resten av dagen.

Ha en fantastisk fredag.

Fantastiska morgon

Tassade upp till ett uppvärmt golv av solens trålar,

gjorde goda frukost mackor med brie-ost och så jordgubbar vid sidan om.

Fantastiska morgon och vilken fantastisk dag det kommer bli.

Det känns ända ner till tåspetsarna.

Idag är en speciell dag,

då jag skall ta emot ett fysiskt bevis på vad jag arbetat för de senaste tre åren.

Som jag är glad för dessa år, de har berikat mitt liv på många sätt.

Jag gör mig fin utan pin,

kavajen åker på, och några svettdroppar lär titta fram.

Det är sommarvärme här uppe i Norr,

igår satt vi i linne och bara njöt av livet,

Och sedan blir det att grilla och äta tårta,

där bland doften av björkknoppar och ljudet av forsande vatten.

Hoppas ni får en fantastisk dag.

Vid fönstret

Jag har alltid drömt om sådana djupa fönsterkarmar,

där man kan sitta och titta ut,

på midnatt solen.

Eller läsa en bok och dricka kaffe.

Kanske bara filosofera och få lite egen tid.

En sådan hade varit bra idag, då regnet har tittat fram och jag känner, 

trots att jag inte är ute,

doften av blöt asfalt.

Jag hade velat vira filten omkring och sträcka ut benen där vid fönstret,

och ha två spinnande katter i famn att filosofera med.

Det blommar hos grannen, gula blommor och tulpaner,

den soligaste platsen som finns.

Det visade det sig att en sådan djup fönsterbräda fanns hos namntvillingen,

vilket jag inte upptäckt förrän nu.

- Hoppa vid fönstret med din kaffekopp, så tar jag ett foto av detta nuet.

Vilken skillnad att få fota någon annan,

att få se genom linsen istället för att chansa och hoppas att det blir som man tänkt.

L.Y.X stavar jag nog till det.

Och det bästa är att det kommer mera.

OooOOooh ja,

 två dagar är inplanerade, då jag bara kommer att få fotafotafota,

och vara i något sorts lyckorus jag och kameran.

Idag är det inlämning och granskning,

av det arbetet jag skrivit på de senaste veckorna.

Sista små pusselbitarna blir det idag, tillsammans med en massa kaffe förståss.

Sedan slår jag ihop allt vad böcker heter och bakar jordgubbstårta.

Härligt Fredag.