Jag landar mer och mer i nuet,
och kommer mer tillrätta i tanken att jag är mammaledig.
Att jag faktiskt ska vara hemma,
långt efter att ljuset sakteligen har börjat återvända igen
och planer för morgondagen eller nästa vecka,
känns inte lika relevant.
Vi tar det lite som det kommer.
Jag har plockade lingon i frysen,
fantastiskt fint rensade,
som vi fick vid lillpyrets ankomst.
Det känns lika lyxigt varje gång,
när jag tar en sked från lingonsylten som jag kokat,
och jag ser framemot nästa höst när jag äntligen skall ta mig ut i bärskogen igen.
Hösten,
friska andetag och krispig energi,
mustiga dofter och sprakande färger.
Så himla fint.
Och i allt detta får jag promenera varje dag,
i dagsljus,
flera gånger om,
l.y.c.k.a.
Så medan gossen ligger i sin säng,
och filosoferar,
och studerar allt som hans små ögon kan nå,
äter jag frukost i sängen,
i investerade linnelakan som jag tänker behålla hela livet.
Till och med den andra bjöd på en kommentar,
om hur sköna de är,
och jag kan bara hålla med.
Sen att färgen dessutom är så där mustigt grå,
gör ju inte saken sämre...
mitt i natta,
jag med sömniga ögon och han med klarvaken blick.
Då, som nu är över fyra veckor sedan,
när han sov mellan oss i sitt lilla näste,
och jag knappt kunde slita blicken ifrån honom.
.Herrejisses så han växer och vi hinner nog inte riktigt med,
men ack så fint vi har det.
Jag har framkallat massor av bilder,
för att sätta in i hans första album.
Men när jag bläddrar igenom dessa hundratals bilder,
finner jag inte det jag söker,
~ och det skall fotas än mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar