lillstinta

Någon håller mig vaken om nätterna med sitt gymnastiserande där i magen.

Jag vrider och vänder mig från sida till andra sidan och till rygg.

Somnar till men vaknar igen av att magen töjs ut och reflexmässigt sätter jag dit handen,

som ett försök att förhindra att magen spricker.

Denna någon har hållit igång länge nu,

sch när storebror är i närheten och berättar allt han kan komma på,

sch skrattar förtjust över sina små påhitt,

Då spritter det till i magen, vilket känns som en enorm önskan att få vara med.

Och jag tackar lillpyret allt som oftast för hans lugn och tålamod,

då jag misstänker att personligheten som bor där i magen,

är av en mer otåligare karaktär,kanske som sin mor..

Dagarna går, runt runt i ekorrhjulet.

Lämna, jobba och hämta lillpyret från förskolan.

Där trivs han galant och springer runt mellan avdelningarna och tar små danspauser här och där,

för att sedan slå sig till ro en stund och leka med någon kompis.

Det värmer i mammahjärtat när jag får se honom där,

där jag tyst står i dörröppningen efter arbetes slut.

Nyfiket och lustfyllt iakttar han allt runt omkring och får sedan få syn på mig.

Då spricker ett leende upp i hans ansikte och ögonen gnistrar,

medan han med uppsträckta armar kommer mot mig för en kram.

Jag hinner precis få en snabb liten kind mot min,

innan han vänder om i all hast, för att fortsätta lekandet,

och fara hem finns inte med i planeringen…

Och så slår febern till, igen.

Nyss låg han helt utslagen i t.i.o dagar,

helst nära nära, och vi satt i soffan tätt ihop.

En minisekund fick han vara frisk, och nu är den här igen, febern,

tillsammans med en förbaskad förkylning.

Med glansiga ögon, och rödsvullen näsa,

sitter han där och pysslar på sin stol

Inte länge, men en liten stund, innan han vill krypa ihop tätt igen,

och gärna vila mot mammas mage,

och känna fjäderlätta strykningar.