Dagen före Storebror säger "mig",
när han ber oss vänta på honom,
passerade Lillebror ett halvt år.
Med sina sprattlande och ivriga ben , solsken i blick och ett skratt som spritter i hela han.
Han visar mer och mer vem han är,
vad han vill och vad han kan.
Storebror är det bästa han vet,
och ibland är känslorna ömsesidiga då även storebror har börjat upptäcka
hur roligt det kan vara med en lillebror.
Han vill ( får infinna sig) med att fångas på bild,
medan tvåringen är aningen svårare.
Han är less på allt vad mobiler och kameror heter,
vilket jag försöker respektera.
Allt oftare låter jag bägge vara kvar på sin plats,
trots det "perfekta" fotot,
och sparar stunden i själen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar