Vi tittade alla ut genom fönstret,
när vi gick genom den långa korridoren fram till entren till bb- hotellet.
~ vi kommer att prata om våren då han föddes,
den våren det var så mycket snö,
trots att det redan är majmånad.
Och vi skrattade alla tre,
och fortsatte framåt i korridoren.
~Är det ert första barn,
frågar barnmorskan som skjuter mig i rullstolen.
~Nej, svarar jag, vårt andra.
Vi har väntat länge på han,
och äntligen kom han.
Våran lillebror.
Jag stryker han över kinden,
och torkar bort en tår som letar sig fram i högra ögonvrån.
En tår av lycka, av glädje, tacksamhet, stolthet-
k.ä.r.l.e.k.
Våran lillebror.
Du kom en torsdag den tredje maj,
en mulen och grå dag,
med fuktig luft och stora snöhögar utanför fönstren.
Då kom du,
och lät ingen missa med sitt öra din ankomst.
Våran lillebror, så självklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar