Idag fick jag några timmar själv,
tillsammans med lillebror.
Det behövdes efter morgonens utbrott,
då tårarna sprutade åt alla håll
efter ett missförstånd mellan oss föräldrar,
som det så lätt kan bli.
Efter påtår efter påtåren redde vi ut det hela,
och pappan och storebror hoppade i bilen för att hälsa på farfar.
Lillebror fortsatte sussa sött,
och jag kokade en stor kanna kaffe och snörde benen på soffbordet.
Även fast allt det där andra som borde göras,
rev i mig,
~ den rena tvättens sväller ut ur i torktumlaren, skura golven efter att de dammsugits på morgonen,
byta sängkläder, plocka ur diskmaskinen,
ta redan på allt skräp som samlats i trappen,
osv, osv, osv,
bestämde jag mig att (för en gång skull!) bara sitta.
Och sitta.
Och sitta.
Och fota.
Jag fotar mindre, medvetet, då jag vill vara här och nu.
Verkligen här och nu, och inte jaga fototillfällen konstant.
Det leder naturligtvis till att lillebror kommer att ha ett tunnare fotoalbum det första året,
jämfört med storebror,
men inbillar mig att han inte kommer att misstycka...
Idag hade jag inspirationen och lusten att fånga några kort,
med systemkameran för en gångs skull,
mellan kaffedrickandet och pussandet på lillebror,
när han mätt och nöjd surrade på en stund tillsammans med mig.
Ack så fint vi har det,
tänkte jag medan regnet smattrade mot fönstret,
och mammahjärtat svällde upp av kärlek,
när hon log tillbaka till den där fantastiska lilla människan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar